Den digitala klyftan. Klyftan mellan de som kan hantera/har tillgång till den nya digitala tekniken och de som inte kan/har det. Den är direkt uppenbar när man funderar över den i ett internationellt perspektiv. Ur ett nationellt perspektiv känns den inte lika uppenbar, om man inte börjar fundera över den. Jag tycker om att fundera över den ur ett socioekonomiskt perspektiv, ett perspektiv som inte är kopplat till vilket intresse man har för ny teknik, utan är mer kopplat till vilken social bakgrund man har. Vi föds inte alla in i samma ekonomiska situation. Eller teknikintresserade situation heller för den delen. Men jag tror att den ekonomiska situationen är den viktigaste i det här fallet. Alla unga människor har inte samma möjligheter att ta del av, och lära sig, den nya tekniken som andra. Jag tycker därför att det är väldigt viktigt att skolorna, nu tänker jag framförallt på grundskolan och gymnasieskolan, ger barnen/ungdomarna möjlighet att använda sig av denna teknik. Ger de möjligheter att lära sig den. Det är viktigt skolan följer med i teknikutvecklingen, att de inte halkar efter för mycket. För halkar de efter i den teknikutveckling som idag är en så stor del av vårt arbetsliv och vårt privatliv så kommer barnen som inte har tillgång till denna teknik hemmet också att göra det.
Detta är säkerligen i många fall en ekonomisk fråga för skolorna. Men det gör den icke desto mindre värd att fundera över och ta på allvar.
Eller vad tycker ni andra?
Nu kommenterar jag mitt eget inlägg här. Naturligtvis är den tekniska kunskapen i hemmet också viktig. Jag menar inte att det bara är en ekonomisk fråga.
SvaraRaderaJag är ense med dig att det är viktigt att skolan tillhandahåller digitala verktyg för att skapa en likvärdighet i samhället. Det finns fortfarande hem där det inte finns tillgång till en dator och där barnen när de börjar skolan inte har haft möjlighet att bekanta sig med en sådan. Statistiken säger annorlunda, men jag tror på de lärare i min omgivning, som menar på att verkligheten ser ut så kring dem.
SvaraRaderaJag tror inte bara att den ekonomiska situationen påverkar. Som vanligt krävs kompetens av lärare eftersom, precis som du skriver, alla inte är intresserade. Då tänker jag inte specifikt på tekniken utan vad man kan använda tekniken till. Lärarna måste stimulera och inspirera användning av olika digitala tekniker. Det kan vara bloggar, wikis och film förutom traditionell ordbehandling. Givetvis måste då lärarna känna till och åtminstone ha en grundläggande pedagogisk kunskap om användning av verktygen för ökad måluppfyllelse.
För närvarande genomför jag ”startutbildningar” i Windows 7 och Office 2010 för att kommunens medarbetare ska kunna arbeta effektivt i övergången till det nya gränssnittet. Där märker jag tydligt att den unga högskoleutbildade personalen emellanåt har rätt låg kompetens i att använda Office-programmen. De arbetar ineffektivt och kan inte basal ordbehandling i flera fall. När ska de lära sig detta? En pedagog är sannolikt nöjd att eleven skapar ett dokument med relevant innehåll, men när eleverna ska ut i arbetslivet ställs andra krav. Är det arbetslivet som ska lära personalen detta eller bör de ha denna kompetens med sig?
Den ekonomiska frågan med förtätning av datorer och plattor kämpar nog de flesta kommuner med. Min övertygelse är att de flesta politiker och skolledningar tar detta på allvar och arbetar för att förskolor, grundskolor och gymnasier ska få tillgång till dessa och andra pedagogiska digitala verktyg.
I din egen kommentar skriver du att den tekniska kunskapen i hemmet också är viktig. Där tror jag att risken ökar för digitala klyftor. De föräldrar som har kompetens lär säkert gärna sina barn. Andra föräldrar är imponerade av barnens kvickhet och oräddhet framför datorn och inser inte sin egen betydelse att med sin livserfarenhet stötta de unga.